men då vi måste rikta kameran rakt upp, får man lof att icke taga illa upp, att de perspektiviska för-hållandena äro, något förryckta.
           I en af vagnarna, hvari fanns ett sälIskap af personer i natio-naldräkter, fingo vi syn på en 6–7-årig gosse, som sof godt midt i tumultet, lutad mot sin mors arm, och det oaktadt det spektakel som rasade trotsar all beskrifning. Aten har en del förfärliga ungdomar, hvilkas lungors kraft skulle komma våra tidningsförsäljare att blekna af afund.
          Under vanliga förhållanden utbjuda de de otaliga tidningar, af hvilka Aten vimlar, och i detta ögonblick ljuder deras gälla rop           

utanför vårt fönster, i det de utbjuda skildringen af gårdagens fest. Själfva karnevalsdagen hade de emellertid öfvertagit försälj-ningen af konfekt, serpentiner och de små papperslappar, hvarmed åskådarne och de agerande öfver-ösa hvarandra.
           Allt detta utbjödo de med en ihärdighet, som trotsar all be-skrifning, i det de alItjämt ropade: Charto-polemós – charto-polemós, hvilket i öfversättning egentligen betyder papperskriget.
           Till slut blef papperskriget för mycket för våra nordiska nerver, och vi begåfvo oss ut till det antika Hellas' upphöjda stillhet och ro. Här ute dröjde vi i det gamla           

stadion, hvarest forntidens hellener firade sina fester. Kanske ropade den tidens atenska gossar lika högt som nutidens, men nu hafva deras rop varit förstummade i årtusenden, och stillhet hvilar där ute.        Forts

Sjåare i Aten.
Klicka på bilden för att förstora den