Då vi kommo tillbaka, hade mörkret sänkt sig, och öfverallt var en lysande illumination tänd.
          Backuståget skred ännu fram genom gatorna, men nu voro, dess tyrsosstafvar utbytta mot facklor, och på Konstitutionstorget lekte de små pjerrotarne och pjerretterna tagfast och dansade ringdans vid belysning af talrika gasbågar, hvilka som ett nät korsade det vackra torget. Utom tidningsförsäljarne har Aten en annan specialitet: Stöfvelborstarne. I intet annat land finnes en sådan härskara af dessa nyttiga med-borgare; atenarne hafva en sann-skyldig passion för att få sina stöflar borstade, och vid hvarje gat-           

hörn ser man dagen i ända borst-ningen försiggå med full kraft och med mycken virtuositet. Härtill bi-drager nog den omständigheten, att Atens gator icke äro stenlagda och att den atenska gatsmutsen, som är starkt lerblandad, har en egen, sammanklibbande kraft, så att man stundom har en förnimmelse som om man ginge i fisklim.
          För öfrigt har våra dagars Aten – och med något annat sys-selsätta vi oss icke här, ty det gamla Aten är ett för stort ämne att behandlas i dessa flyktiga an-teckningar – en avgjort modern ka-raktär, och innevånarne skilja sig icke väsentligen från andra syd-européer.           

          Däremot upplifvas gatorna af landtboar i de måleriska dräkter, som finnas i så många             Forts

Liten grekinna i nationaldräkt.
Klicka på bilden för att förstora den